VAD SKA MAN GÖRA?
Jag har själv varit med om det. Jag känner kvinnor som har detta nu och de som har haft det. Jag känner en kvinna idag som har detta helvete nu, varje dag.
Men vad ska man göra?
Om hon inte själv förmår att lämna mannen.
Och det gör hon vanligen inte.
Förrän det är för sent.
Jag kände en dag att nu fick det vara nog.
Så eländig som han fick mig att känna mig
- det var jag bara inte!
Så jag drog. Jag bodde hos vänner i veckor
tills jag hittade ett eget boende. Jag var fri!
Varje morgon under lång tid vaknade jag i mitt eget hem, tittade ut på fåglarna och tänkte: Jag är fri, ensam, räddad!
Visst tänkte jag att till exempel: I dag är det julafton och jag är ensam.
Men jag tänkte också att det var en afton som jag kunde bestämma hur den skulle bli.
Jag behövde inte vara rädd för att den jag levde med skulle bli galen, att jag skulle sitta inne i garderoben och skaka eller ligga ute hos korna!
Ja, jag brukade ligga ute hos korna, det var lugnt och tryggt och nästan varmt...
Så jag tackade min strålande stjärna för att jag hade ett eget hem.
Och undrade varför i hela friden jag inte hade rymt tidigare!
Som inte slåss.
Men vad ska jag göra med dem som ännu inte fattat?
De som hoppas att den nya dagen ska bli bättre,
som inte förstår att den bara kan bli värre...
Tänk om hon hinner dö innan jag kan få henne att förstå
att det är så det är... att det är det hon väntar på.
Jag vet att det finns män också, men jag känner bara kvinnor.
MaskRospigan
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar