maskrospigan: augusti 2012

onsdag 29 augusti 2012

Världens Murar

Sten på sten... Betong på cement... Taggtråd på trä...

Murar.

Kinesiska muren började byggas år 200 före kristus av Kinas förste kejsare, Shi Huangdi.
Han byggde den för att försvara sig mot fiender och den blev 6000 km lång.

Hadrianusmuren började år 112 byggas tvärs över norra Britannien på order av kejsar Hadrianus. Den är över 110 kilometer lång. Muren skapades som ett hinder ta sig in i det romerska riket.

Berlinmuren började byggas 1961. Den 156 km långa gränsbefästningen revs 1989.

Fredsmuren i Belfast är en serie barriärer, upp till flera kilometer långa och byggda för att skilja katolska och protestantiska områden i Nordirland. Den byggdes efter 1969 och har separata murar med en sammanlagd längd av cirka 13 kilometer.

År 2003 började Israel bygga en mur kring och på Västbanken. Enligt FN löper tre fjärdedelar av sträckningen över ockuperad mark, och Internationella domstolen i Haag anser att dessa delar strider mot folkrätten. Muren ska bli drygt 700 kilometer lång.

Det är några av världens murar.

Hur har de fungerat?

Men nu... 2012...

Längs den mexikanska gränsen till USA finns ett 700 mil långt stängsel,

initierat av den amerikanska regeringen.

Sedan 2006 har det kostat flera miljarder dollar

och sysselsatt 350 ingenjörer och tusentals byggnadsarbetare.

Stängslets tänkta funktion var att minska den olagliga invandringen,

narkotikahandeln samt att skydda mot terrorister.

På den mexikanska sidan står Francisco Raonda och begrundar sin nya utsikt. Han är ranchägare och har
bott här i hela sitt liv.
Sen bygget blev verklighet har han allt mer fått känslan av att leva i ett fängelse.

– Jag har svårt att tro att den kommer stoppa någon som
verkligen vill över. Vi är ju fria människor.
Varför ska ett folk skiljas från ett annat med stålbalkar?

Den här muren är full av hål, mellanrum och skavanker.

Nu har USA bestämt att sluta bygga. Terrorister flyger in,

narkotika flödar in för att trösta amerikaner och illegal

invandring är lika stor som förut.

I ett invandrarland....

För övrigt har de byggt ett stängsel rakt igenom en stor natinalpark.

Så att djuren står på en sida och tittar över mot sina vatten och sitt foder.

Åh, land du förlorade!

MaskRosPigan

tisdag 14 augusti 2012

Inget att ta på mig!

I går tittade jag på "Uppdrag granskning".
Hur många svenskar tittar på det programmet?
Fem procent? Tjugo? Och bryr de sig om det?

Efter det försökte jag prata med mannen i huset. Han skrattade, sa: Så nu ska du gå naken?Så mycket brydde han sig om vad jag sa. Är det typiskt?

Vad det handlade om?

Det handlade om att vi europeiska konsumenter vill ha billiga kläder.

Bilden här ovanför är av en arbetare vid en

tillverkare av ekologisk bomull.

Han bär på ryggen en behållare med kemiskt bekämpningsmedel

av insekter i bomullsfälten.

Och dör av det. Han alltså, insekterna överlever.

Ekologisk bomull är ett ulligt skämt.

Det låter tjusigt så därför vill vi ha det,

därför säljs det mer än vad som tillverkas...

Man sprutar mot insekter,

och man låter arbetare i Bangladesh

färga det i de vackra innefärgerna

som är livsfarliga att vara i närheten av.

Förr - säger man från inköparna -

sandblästrades jeansen för att se slitna ut.

Man kan lätt föreställa sig hur sandblästrade lungor ser ut.

Det får man inte i Europa göra längre,

alla sådana jeans görs i Bangladesh.

Där finns det inga arbetsmiljölagar

och arbetskraft finns det väldigt gott om.

I Bangladesh ligger de största tillverkningsindustrierna.

Där tjänar folk typ tio kronor per dag.

Olyckor är väldigt vanliga

och de efterlevande får 20 tusen per person.

Samma sak i Indien.

Detta gäller jeans, alla andra kläder och skor.

I skokartonger läggs de små vita påsarna

för att inte lädret i skorna ska mögla,

de innehåller cancerframkallande ämnen.

Vi kan få det i oss

när vi använder skor och kläder.

Vi kan bli sjuka av antimögelmedel,

av kemikalier vid tillverkningen av kläder

och gifter i medel för att de vara färgbeständiga.

Men värst är det för de som arbetar med dem.

Som inte har råd att tacka nej till arbetet,

som tar med sina barn för att hjälpa mamma och pappa,

som knappast har några pengar att köpa eländet de tillverkar...

Därför har jag ingenting att ta på mig!

MaskRosPigan

söndag 12 augusti 2012

Här är Rimbo!

En söt liten stad kan man väl tycka. I alla fall lagom stor för mig och lagom lantlig.

Det torde röra sig om sådär tjugoåtta år som Rimbo har varit mitt närmaste centrum. Inte för att man blir ansedd som Rimbo-bo efter den korta tiden, det tar mycket längre än så - jag är den inflyttade stockholmskan.

Här var i alla fall den så kallade Rimbo-dagen igår.

Mycket folk var det, bra mycket mer än Rimbo själv kan prestera.

Men så är det ju betydligt fler stockholmare och norrtäljebor

som kommer hit då.

Gamla fina bilar, de flesta härifrån,
nya goda bullar - faktiskt kallade för Rimbo-bullar, fast jag har glömt varför.
Och sen karuseller och karameller som de kastade ut ifrån Konsums tak.

Så. Då har väl Rimbo presenterat sig på världskartan?
Förr var det en betydelsefull järnvägsknut i Uppland, med förbindelse med Stockholm, Uppsala, Hallstavik och Norrtälje. Så ser man det inte nu. Nu är det bara en liten håla där ute nånstans, med ett par pizzor och en offentlig toalett och en väntsal där folk inte vågar gå in, för busarna. Det är tidens och muddrarnas stil.

Men här är det.

Så är det.