Ljuset letar sig in i rummet

sakta smygande medan koltrasten sjunger sin vackra sång.  Det lyser mjukt på din honungsfärgade hud, ritar gardinens uddiga spetsar på dina skuldror. Du lutar dig bakåt mot kuddarna, du skrattar, blir allvarlig, ser på mig, skrattar igen.

Jag stannar mina tankar ett ögonblick, känner att här vill jag vara, 

här är jag lycklig, med dig.

Vi strövar omkring i det långa gulnade gräset som viskar välkomnande mot våra ben. Ser upp mot de höga bergen som möter himlen ovanför oss.Njuter av vattnet som är så stilla som om det aldrig skulle ha rörts till vågor. Som om det alltid hade varit just så här, lätt, lekande, varsamt famnande sina stränder, medan vi bara är här, du och jag.

Tänk om det fick vara så här, alltid, jämt, i en aldrig sinande evighet. Tusen fåglar sjungande i strålande kör för bara oss och varandra. Alla färger i underbar palett omkring oss med solen som dess ljuva centrum. 

Alltid här och alltid nu.

MaskRospigan

*